En blank dank
låg så tungt i min hand
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare än så
En blank förmiddag i handen på Frank
Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och gul blend i smyg
men inte saker han sa som gjorde mig större
inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade Kiss Bowie & Sweet, året när pinups var ny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar