Varför tänker jag ens tanken? Det är en omöjlighet. En tanke jag inte riktigt kontrollera växer till sig och blir en känsla jag inte kan styra.
Varför är du bara där? Alldeles inom räckhåll, men jag är för feg för att sträcka ut handen och ta tag.
Jag vill inte känna såhär men jag gör det ändå, du har makten över mina känslor och jag tycker inte alls om det.
En del av mig vill, en del inte, en tredje del orkar inte bry sig.
Den delen är allt för liten.
Har du en plastpåse att stoppa min orkan i, för jag är trött på att bara flyga runt i cirklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar