Sitter och läser igenom gamla dagboks inlägg från tiden du just hade försvunnit. Kan man säga så? Jag fullkomligt stortjuter och snorar om vartannat, jag saknar dig så otroligt mycket. Jag kommer ihåg ditt rum, beiga väggar, en miljon parfymer och saker precis överallt. Jag saknar att sova på din saccosäck och vakna av att du kittlade mig med ditt hår, och att sedan smyga upp helt knäpptysta för att äta frukost allt för tidigt.
Vilket nervvrak jag har blivit på senaste tiden, allt för sentimental för mitt eget bästa. Allt jag gör nu för tiden är att gråta över min bästa vän som gått förlorad. Tänk hur annorlunda saker skulle ha varit om du var här. Vi hade gjort precis som förr. Suttit i timmar och bara lyssnat på kent och mumsat skorpor. Tagit långa promenader runt Bagarsjön och köpt minst en miljard energidrycker. Helst redbull, de andra tyckte du smakade kiss. Kommer du ihåg när vi satt på bryggan vid Bagarn', och den där jäkla getingen var på oss i 2 timmar. Kommer du ihåg Qk? Minns du första gången vi sågs, i Järla sporthall. Jag var med Charlie och du med Mickan, vi klickade direkt du och jag. De kommande dagarna var vi oskiljaktiga. Det var bara du och jag, ville någon ha dig så fick de mig på köpet och tvärt om. Jag minns, och jag vet att du gör det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar