Jag vet inte vad som har hänt med mig. Imorse vaknade jag klockan sju, pigg som en lärka och kunde inte somna om. Nu är jag precis på väg ut i stallet och ska ta en lång promenix med min mor och hästarna, sedan ska jag hem och ta ett lååååååångt bad och fräscha upp mig för i kväll. Sickan har en plan.
Men även fast lyckan översvämmar mig så är det något som saknas. Det är du min vän. Jag har inte överlevt en vår utan dig på 5 år. Hur ska jag kunna klara mig nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar