Jag bara undrar, hur skulle ett liv utan dig se ut? Det är du som har format mig till den jag är idag. Skulle jag försvinna in i mig själv utan att kunna släppa taget om dig eller skulle jag kunna gå vidare? Nej jag tror inte det. Ett liv utan ditt léende blir bara så tomt.
Jag älskar dig, men ibland så ser jag bara felen du för. Jag blir förblindad av min ilska och orden bara slungas ur min mun, utan en tillstymelse till anledning. Jag tror att jag precis begått det största misstaget i mitt liv. Jag lät dig gå, lite för lätt.
Fingrarna halkar runt på mitt nu dyngsura tangentbord medans du där någonstans i Örebro äter lunch med nära och kära.
Mina tårkanaler torkar snart ut, hur många tårar får man fälla per person?
Jag älskar dig, och snart ska du vara min igen. (Antingen det eller så lägger jag ner mitt kärleksliv förgott.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar