Hej min vän, hur mår du?
Jag bara måste inleda med att jag saknar dig himla mycket, 2 hela år har passerat, 730 dagar utan dig. Jag förstår inte hur det gick till.
Jag saknar ditt skratt och dina skor i olika färger. Jag saknar våra promenader runt björknässkolan med spritpennor och jag saknar ditt rum som alltid luktade precis som du.
Jag gråter redan, nu förstår jag varför du kallade mig för mes.
Du var min bästa vän så länge och att inte alltid ha dig som nummer ett i telefonboken när jag är ledsen eller bara överlycklig känns så fel. (Jag vägrar att radera dina telefon nummer, det känns fortfarande som om att du skulle svara om jag ringde.)
Visst hade vi våra bråk om allt och ingenting, men det är sådant vänner gör. Jag kan inte ens förså hur vi kunde låta Mimmi slita oss isär ett helt halvår. Men på ett eller annat vis var det alltid vi, som yin och yang.
Första gången vi sågs sa det KLICK och en vänskap var född, Palex och Picki. Du och jag mot resten av världen. Det har vi bara Mickan och Charlie att tacka för.
Tänkte informera dig lite kort om mitt liv just nu, även då jag vet att du redan vet.
Jag mår bra nu. Minns du Max från dramaklassen i Myrsjö? Vi är tilsammans nu och den sjunde september firar vi ett och ett halvt år. (Jag har en hel del att berätta om alla resor och festivalbesök jag gjort i sommar, men det får bli en annan gång. Jag åker bort till Nacka kyrka i veckan och sätter mig vid din sten så ska vi prata du och jag.)
Jag har även skaffat mig fantastiska vänner, både nära och lite mera ytligt.
Berättade jag om Charles, Ronja, Helin, Amanda, Natasia och Liza?
I vilket fall är de fantastiska människor. Du hade älskat dem.
Imorgon börjar jag tvåan i gymnasiet och återser mina beloved klasskamrater. De är också fantastiska, iallafall 8 av dem. (Tro mig, du hade älskat Pauline, hon är en riktig tokstolle precis som du.)
Berättar mer i veckan min vän. Tillsist ville jag bara säga att jag saknar dig så att jag spricker sönder Kickiliten. Du kommer alltid att finnas hos mig. Puss och god natt min vän.
Jag bara måste inleda med att jag saknar dig himla mycket, 2 hela år har passerat, 730 dagar utan dig. Jag förstår inte hur det gick till.
Jag saknar ditt skratt och dina skor i olika färger. Jag saknar våra promenader runt björknässkolan med spritpennor och jag saknar ditt rum som alltid luktade precis som du.
Jag gråter redan, nu förstår jag varför du kallade mig för mes.
Du var min bästa vän så länge och att inte alltid ha dig som nummer ett i telefonboken när jag är ledsen eller bara överlycklig känns så fel. (Jag vägrar att radera dina telefon nummer, det känns fortfarande som om att du skulle svara om jag ringde.)
Visst hade vi våra bråk om allt och ingenting, men det är sådant vänner gör. Jag kan inte ens förså hur vi kunde låta Mimmi slita oss isär ett helt halvår. Men på ett eller annat vis var det alltid vi, som yin och yang.
Första gången vi sågs sa det KLICK och en vänskap var född, Palex och Picki. Du och jag mot resten av världen. Det har vi bara Mickan och Charlie att tacka för.
Tänkte informera dig lite kort om mitt liv just nu, även då jag vet att du redan vet.
Jag mår bra nu. Minns du Max från dramaklassen i Myrsjö? Vi är tilsammans nu och den sjunde september firar vi ett och ett halvt år. (Jag har en hel del att berätta om alla resor och festivalbesök jag gjort i sommar, men det får bli en annan gång. Jag åker bort till Nacka kyrka i veckan och sätter mig vid din sten så ska vi prata du och jag.)
Jag har även skaffat mig fantastiska vänner, både nära och lite mera ytligt.
Berättade jag om Charles, Ronja, Helin, Amanda, Natasia och Liza?
I vilket fall är de fantastiska människor. Du hade älskat dem.
Imorgon börjar jag tvåan i gymnasiet och återser mina beloved klasskamrater. De är också fantastiska, iallafall 8 av dem. (Tro mig, du hade älskat Pauline, hon är en riktig tokstolle precis som du.)
Berättar mer i veckan min vän. Tillsist ville jag bara säga att jag saknar dig så att jag spricker sönder Kickiliten. Du kommer alltid att finnas hos mig. Puss och god natt min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar