Max Jönsson

Jag finner inga ord, bara att jag alltid kommer att älska dig ändå.
Dagen är här, då du och jag inte existerar längre. MALEX finns inte längre.
Panikångesten väntar runt hörnet. Förlåt mig.
(Vi som skulle firat 19 månader idag fick istället ett abrupt slut, och allt på grund av en lögn.)

Jag kommer aldrig att få känna din nakna hud mot min igen, den sparar du för någon annan. Jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag trode verkligen att det skulle vara vi, du och jag. Alltid. Men jag hade fel. Jag är för svag för att kunna förklara hur det egentligen var, och du är för svag för att lyssna. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär, jag ville verkligen aldrig såra dig.
Det gör så ont att jag fått dig att såhär, det svider i mig med. Du är allt för mig och kommer alltid att vara. Jag älskar dig, nu och alltid. Du var min första riktiga kärlek, och kommer nog även att förbli den sista. Jag hoppas, jag vill. Vi var ju gjorda för varandra. Att då ge upp 19 månader för ett rykte och en osanning känns så fel. Jag känner mig så maktlös just nu, hur kommer mitt liv att se ut utan dig? Jag vet inte och jag vill inte veta. Jag hoppas att det kan vara vi någon gång i framtiden. Jag väntar på ditt samtal, det där du lovade mig. Jag älskar dig och det borde vara vi. Jag vet att jag gjort fel, men jag är ännumer fel utan dig.

Caroline och Amanda, jag vet att ni kommer att läsa detta så jag har något att säga: Jag kommer även att sakna er, det kommer att bli ett stort tomrum utan er.