se acabó

Tittade på en fin film idag, grät floder.
Saknade, blev förbannad, ledsen och sedan bara lamslagen av skräck.
Som spår i snön kommer jag snart att glömmas bort. All glädje sugs ur dina minnen.
Du kommer bara att se det dåliga.
Du vill ju inte ens veta av min existens.
(Jag vet, jag har gjort samma sak själv tidigare.)
Jag kommer att förbli ensam, drömmandes om den där allra första kärleken.
(En gammal vän som sedan var en fiende kom och gjorde saker klarare, nu har jag återvunnit en och givit upp en annan. Det känns som det rätta.)
Avslut, nystart, avslut.