remember remember

Du har bränt dina broar och hittat någon annan att dela dig med. Att dela allt med.
Det gör mig ingenting, för du var redan förlorad.
Alla saker du lämnat efter dig i mitt medvetande och i mitt hem ska bort.
(Jag är trött på alla dessa ständiga påminnelser om att du varit här, att jag älskat så.)
Jag har hört vad du har att säga, vad du intalat alla andra, vad ni har sagt men jag är trött.
Trött på att ständigt känna mig illa till mods. Det är slut med det nu.

Vad som hänt är ömsesidigt självförvållat och ingenting varken du, jag eller ett samvete hade kunnat hindra.
Jag har lagt skulden på mig själv i snart tre månader, men idag förändrades allt.
Det var inte mitt fel. Du var lika mycket inblandad.
Jag har saknat dig, gråtit och legat vaken otaliga nätter i hjärtesorg men det blir inget mer av den varan, jag är tömd nu. Det är dags att gå vidare. Helt.
Att du inte rakryggad kan stå framför mig och ta det känns ganska ynkligt.
Jag vet vem du är och jag har sett in bakom din mask, krupit under ditt skinn, men ändå kan du inte se det från min sida. Du som alltid varit så korrekt.