Nu är allt över, varje millimeter av dig och mig utsuddad.
Du har besökt mitt hem för sista gången.
Det är svårt att få din röst när du sa hennes namn att klinga av och försvinna.
En försiktig klapp på axeln, och jag måste verkligen reda ut mitt huvud.
Nu blir den en lång promenad med käresta Annie i luren för att göra saker klarare.
Jag vet inte hur det känns, eller varför. Jag vet bara att det känns.
Nu ska allt gammalt bort, på riktigt. En gång för alla.
Må optimismen segra trots en idioti á Max Jönsson serverades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar