Firestarter

En dimmig fredag resulterade i funderingar. Då var det så självklart och uppenbart, men nu känns det bara avlägset. Det känns så...långt borta. Eller gör det? Jag vet inte, jag är så hemskt kluven. (Om inte ens Annie kan reda ut mitt huvud är det illa.) Vi är från två olika världar som smält samman i ett umgänge. Ändå är du inte så långt borta, för Stockholm är ju så litet.
Jag vill inte vara med längre.
(En främling uppenbarelse får mig att tappa fotfästet, jag som alltid varit så stabil.)
Den nye har tagit sin plats i mitt medvetande, totalt utan mitt samtycke.

Om jag ska vara ärlig vet jag inte vad jag pratar om, allt är så trassligt i mitt huvud just u.
Jag bara skriver och skriver i min bok men jag når aldrig fram till en slutsats.
Helt ärligt så vet jag inte varför jag lägger upp detta för allas beskådan, men det kändes liksom rätt för stunden.