Hjärtat rusar och jag skakar, faktiskt. Chocken kom som en smäll i bakhuvudet! Herre min skapare! Vad det är som uppenbarat sig kan jag inte dela med mig av, inte nu. Jag gav ett löfte om att vara tyst. Jag kan bara inte hjälpa att ge ifrån mig små skrik av förvåning i tid och otid. Jag trillade tillochmed ur soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar