Sitter och skriver ut bilder till min vägg, i samma veva rotade jag igenom min externa hårddisk.
Ingen dans på rosor i assure you.
Jag har gråtit och skrattat, här med min coca cola i handen och jack white i örat.
Jag vet inte ens var jag ska börja förklara mig. Kanske den delen där min mensvärk dödar mig, eller där Leila K regerar. Kanske i delen där du blir min och vi lever lyckliga i alla våra dagar. Kanske i delen där jag hatar dig mest av allt för vad du gjort, men ändå i hemlighet klurar på "tänk om...". Kanske borde jag helt enkelt börja i den del då mitt självförtroende sviktar och koffeinberoendet regerar. Jag vet faktiskt inte. Hur patetiskt och 14årigt det än låter så vet jag faktiskt inte vem jag är eller vill just nu. Ingenting känns stabilt eller säkert. En värld där minsta snedsteg raserar allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar